Musse har under en tid haft problem med analsäckarna. Det har börjat med att han tappar i vikt och ser allmänt "ruggig" ut. Veterinären har då behövt tömma analsäckarna som varit helt fyllda och hindrat normal passage i tarmen vilket påverkar bl.a. hans vikt. Det har även försökts med antibiotikabehandling, men problemet har kommit tillbaka. Lösningen fick bli operation där man tar bort analsäckarna. 

Förra måndagen var det så dags för operationen. På veterinären hade det låtit som en lätt rutinoperation som skulle gå fort. Vi fick lämna in honom på morgonen och skulle få hämta honom sent på kvällen så att han skulle hinna få i sig dropp med smärtstillande till natten.

Operationen gick utan problem, men på eftermiddagen ringde de att vi skulle hämta honom tidigare för han verkade inte trivas i buren utan stressade upp sig. Husse fick åka och hämta honom så fort han hann efter jobbet och när han kommer dit så har Musse ett ordentligt operationssår i rumpan som måste hållas helt rent. Instruktionerna är att han måste hållas lugn och åtskild från andra hundar i 10 dagar!!! URSÄKTA VAD?!? Inget av detta var det prat om innan. Självklart förstod vi att han skulle behöva ta det lugnt och så, men när tiden för operation bokades var vi hos veterinären med 3 hundar för vaccination, det var liksom uppenbart att han inte var ensam hund i familjen, varav en är valp. Hade man vetat detta hade man planerat in operationen lite mer passande när man ordnat med hundvakt till de andra te.x. I alla fall var operationen nu gjord och detaljerna fick man helt enkelt lov att försöka klara av.

Sen när husse ska åka hem med Musse så säger de hos veterinären att: "han kan ju sova i bur i natt för han är ju så lugn då". JASÅ? Nyss var ju anledningen till att han skulle hämtas tidigare just att han var så stressad i buren *suck*

Skönt i alla fall att få hem honom, trots kragen så har det gått bra och han har tagit det lugnt. Snart har de 10 dagarna gått och livet kan börja gå tillbaka till det vanliga efter lite trixande med att få ihop allt. Känns bra att han ska slippa dessa problem nu och aldrig mer behöva utföra en smärtsam tömning hos veterinären.

Måste bara lägga till en söt historia om barnen också. Barn är verkligen smartare och mer uppmärksamma än man tror. Leo som är 2 år vill hemskt gärna dela med sig av allt till lillasyster Michelle, 7 månader. Han förstår dock inte riktigt att hon inte kan äta och dricka allt som han kan. En dag åt han lite godis och när mamma tittade bort en sekund så hann han med att bjuda Michelle. Mamma snabbt fram för att ta ut ur munnen på syster och upptäcker då att det är en jätteliten bit som Leo gett till henne. Han sitter alltså och biter av små minibitar av godisen och matar lillasyster med, precis som mamma och pappa brukar göra med bröd, frukt osv.... ja som sagt, de är väldigt uppmärksamma de små =)