Under trettonhelgen hade det så blivit dags för våran resa ner till Göteborg för årets My Dog utställning. De senaste åren har denna resa blivit "standard" för oss och det har för det mesta bringat hem en del bra resultat. Förra året vann bl.a. Yuvel sitt 2:a CERT. Detta år packade vi in Musse, Yuvel, Yessie och Caesar in i bilen och gav oss iväg från ett Stockholm som börjat morgonen med -25 grader på termometern. Först höll det nästan inte på att bli någon resa då vi efter att ha lastat in de två första hundarna i bilen och hämtat resten av sakerna inte fick upp garagedörren då den frusit fast på 10 minuter! Paniken började smått sprida sig men hundarna i bilen hade det varmt och skönt i alla fall med ett någorlunda isolerat garage och en kupévärmare. En del sparkar, svordomar och ryckningar från Micke så gick dörren till slut upp och vi kom iväg.

Resan ner gick bra, vi tog det lugnt och Mirka övningskörde också några mil av biten. Det obligatoriska stoppet i Brahehus för mat tog dock mer tid än väntat då en busslast från Ryssland hann in precis innan oss *suck*. Temperaturen steg ju längre söderut vi kom och väl framme i Götet var det endast -10 vilket vi tyckte kändes skönt med tanke på de -25 vi lämnat.

Efter att vi packat av oss i hotellrummet, rastat hundar och gett dem mat så var det dags att krypa ner framför tv:n och det dröjde inte alltför länge innan vi sov, självklart med 4 pinschrar spridda i sängarna. Yessie och Yuvel är inte världens bästa kompisar men de två skulle absolut ligga båda under täcket tillsammans med mig. Så fort en rörde sig lite så morrades det på andra sidan om mina ben, man sov lite på helspänn kan jag säga *hehe*

Första utställningsdagen kom igång och vi var först ut i ringarna. Caesar gick ur unghundsklassen med 1,2 som resultat. Musse tog CK i veteranklassen och där med även BIR-veteran, vidare valde domaren en lång stund mellan honom och en hane till innan han till slut placerade honom som 2:a i bhkl.

När tikarnas tur kom i öppenklassen kände jag ganska omgående att Yuvel inte riktigt var på G idag. Hon sprang mer efter mig är bredvid vilket också visade sig i hennes rörelser som blev korta och trippiga. Yessie och hon skötte sig dock fint men fick nöja sig med 2:or.

Efter en del inköp återvände vi till hotellet några timmar innan vi skulle tillbaka med Musse till veteranfinalen. Under tiden kom Rebecca med Zepzax Undra Diza och hälsade på då de bor i Göteborg. Diza är en alldeles fantastisk 11 månaders tik. Hon ser ut som en fullvuxen pinscher med mycket goda detaljer. Vi sa båda att detta nog kunde vara den bästa pinscher vi fött upp hittills med tanke på exteriören. Utöver detta var hon också mycket glad och social tjej vilket vi alltid vill se hos våra valpar. Efter besöket återvända vi till mässan för att visa upp Musse i veteranfinalen. Han gjorde som vanligt att fartfyllt varv och tycktes njuta men tackades sedan av. Efter en lång dag skulle det bli gott med lite sömn.

Nästa morgon hade vi lite mer tid på oss då vi inte var först ut i ringen. Dock skulle ju alla saker packas med för hemfärden efter utställningen så det var bra med lite extratid. Det var lite kyligare denna dag och det blir direkt ganska ruggigt i Göteborg med vindar som gör att det känns extra kallt. Hundarna, speciellt tikarna var inte alls pigga på någon morgonpromenad och göra sina behov, de hoppade mest runt på tre ben och tyckte synd om sig.

Väl framme på mässan hade vi en del tid innan det var dags att gå in. Caesar fick idag nöja sig med en 2:a. Musse fick utmärkt kritik och vann HP och BIR-veteran. Så hade det blivit dags för tjejerna. Vi hade lite förhoppningar på att Yuvel kunde tilltala domaren då hon dömt henne under juniortiden och tyckt om henne. Mycket kan dock hända efter juniortiden och med gårdagens uppvisning i tanken så försökte vi ändå skjuta i från oss allt för stora förhoppningar. När vi skulle springa första varvet kände jag dock direkt att det här var en annan hund än dagen innan. Yuvel sprang framför mig i kopplet och jag kunde se hur hon tog ut rörelserna ordentligt *skönt*. I klassen var det Yessie, Yuvel och Lilla Enebys Dimma. Vi visste att ingen tik i klasserna innan vunnit CK. Dimma var först ut för bedömning och fick en 1:a. Yessie var på tur och vann även hon en 1:a. Sist ut var Yuvel. Domaren började med tandvisning och genomgång av kroppen. Efter detta var det dags att springa den vanliga triangeln och Yuvel fortsatte att springa på bra. Ställde upp henna framför domaren och hon stod som ett ljus mest hela tiden. Bedömningen började och jag kunde höra domarens kommentarer: "Härlig tik", "vackert uttryck", "välmusklad", "effektiva rörelser", "visar sig härligt". Varje positiv kommentar jag hörde ökade förhoppningarna, vid det här laget visste jag att det i alla fall inte skulle gå allt för illa och vi skulle få det där röda bandet till att börja med, vilket vi också fick....dags för konkurrens. Alla tre tikar ställdes upp och sedan fick vi springa ett varv, jag blev mer och mer nervös, jag som inte brukar bli nervös. När vi kommit varvet runt pekar domaren på mig och visar sedan att jag ska ställa mig längst fram....ÄNNU mer nervös. Ställer upp Yuvel längst fram och domaren tittar en stund på tikarna igen innan hon går fram och sträcker fram handen mot mig och presenterar oss som vinnare i klassen - YES! Ännu ett steg åt rätt håll....domaren tackar de andra två, Dimma som 2:a och Yessie som 3:a. Mirka bryr sig inte allt för mycket vid det här laget om vilken plats de hamnar på....vi tänker båda samma sak:  Ska vi få CK?

Jag som hört bedömningen tänker att det måste vi ju få....men tänk om jag missade ett stort MEN i hennes bedömning, man vet ju aldrig. Domaren står en stund tillsammans med sekreteraren och tittar på Yuvel och Dimma, hon funderar fram och tillbaka och säger sedan: "Det blir 2 CK´n"...Mirka och jag skriker båda glatt till och domaren ser lite fundersam ut, ungefär som att "har de aldrig vunnit CK förut" *hehe*

Jag kan säga att det var en rätt skön känsla att efter champioklassen var klar gå in i bästa tikklassen och i stort sett veta att vi vinner CERT och där med även ett championat till Yuvel. Vi placerade oss 2:a efter den framgångsrika chmpiontiken Tempest men det spelade absolut ingen roll. När jag fick CERT-rosetten och även championrosetten i handen och det applåderades och hejades utanför ringen var det en fantastisk känsla!

Så låt oss presentera: SuCh ZEPZAX YUVEL